I går tog det eld i mig attan att jag blev arg.

Jag har kämpat och kämpat med att träna min hund. Ja det är inte lätt för han har en viss förkärlek till att ta/stjäla saker och sen springa runt med dem och tycka att det bästa som finns när nån jagar honom. Så i sommras slutade jag jaga på Bronson och istället ser jag till att det inte finns nått att ta.
I söndags hade vi kommit så långt i träningen att han hämtade sin favorit leksak till mig när jag kastade den!! och han hämtade den flera gånger!! PÅRIKTIGT!!
Och igår då så var vi på en helt vanlig agilityträning och där har vi lite svårt med ytterkanten. Altså kanten som är öppen mot var de andra rör sig och har sina saker. Man måst ju liksom kola in vad de andra har i sina väskor. Det gick bra första gången vi gjorde banan. Sen skulle vi bara ta ytterkanten och jag skulle klicka och belöna klicka och belöna men vad F#n nån hade slängt alla sina saker på golvet hanskar m.m.
Såklart Nappa Bronson en handske!! och tog sats och sprang runt hallen. Och Ägaren till handsken sprang efter skrikandes om nyaste bästa handskarna!!
Altså vem tar sina nyaste handskar till en hundträningshall och slänger dom på golvet?
Och sen ännu springer efter en hund som tar dom och skriker?
De blir ju bara mera kul hela grejen!! Vilken BRA belöning!!

Och sen gav man ännu mig en utskällning att får jag inte nån ordning på min hund!! Vad tror dom att jag försöker? men heter man Bronson och tycker att livet leker och alla leker med mig så...
Nåja nu var nog säkert en stor del av det jobb på apportering förstört som man jobbat på hela sommaren - hösten - vintern...
Snyggt...
men den dag glädjeimpullserna saknas från en hund är hunden död.


och jooo du läste rätt där högre upp, jag sysslar med klickerträning.
Inte med att skälla ut och tukta min hund.
Jag vill ha en hund som med glädje gör det den gör istället för en som gör vad den gör i rädsla för att få stryk.